GUSTAV II ADOLF (1611-1632):

SÄTER. Fyrk 1624. Typmynt. SM 106. O 5 (Typ 1). 9,01 g. Åtsidan snedpräglad. Obverse struck off-centre.

År 1624 präglades de första kopparmynten i Sverige. Dock hade man långt före det präglat silvermynt so mer eller mindre bestod av ren koppar. Detta skedde t.ex. i samband med de välkända inflationsperioderna under Johan III. För att få de synnerligen låghaltiga och kopparlika billonmynten att likna silvermynt genomgick de en process som kallades vitsjudnig. Den gick ut på att den mer oädla metallen koppar avlägsnades från myntens yta genom kokning i en svag syra. Härigenom anrikades silver på ytan av mynten och de blev silverlika. Efter en kort tids cirkulation hos allmänheten återtog emellertid mynten si forna kopparkulör. Se även artikeln "Om penningars vitsjudning - processbeskrivning på 1700-talet" i SNT 2015, nr 1, sidorna 16-17. Under Karl IX:s regering hade man ganska långt framskridna planer på en reguljär kopparmyntning. I "Sveriges mynt" (1976) örtecknas under denne regent och nr 87 ett provmynt med valören 3 penningar och årtalet 1606. Att provmyntet avser kopparmyntsprägling framgår tyvärr inte av texten. Det skulle, som alla numismatiskt intresserade känner till, dröja till 1624 innan Sverigekulle enligt fredsfördraget betalas till danskarna under terminen 1613 - 1618. Detta innebar naturligtvis brist på silver och silvermynt i riket samt skrala statsfinanser. För att lösa problemet sökte Gustav II Adolf och hans regering exploatera Sveriges ika kopparfyndigheter, företrädesvis vid Stora Kopparberget, Falun. Idén var att undandra kopparmetallen från marknaden och därigenom höja priset på koppar. Detta åstadkoms genom att prägla mynt av koppar och låta dem cirkulera inom landet.